När ett nytt bygge eller en förändring planeras i något av våra bostadsområden följer reaktionen ofta ett bekant mönster. När närboende samlar in namnunderskrifter mot detaljplanen, överklagar bygglov eller uttrycker sin oro möts de inte sällan av samma förminskande kommentarer från invånare som bor i helt andra områden:
“Vilket tjat de som bor i området kan väl flytta.” eller ”Det är den vanliga egoistiska åsikten.”. 
Hannes Sjöbergs förklarade fenomenet vi har i staden rätt bra med sin artikel ”Inte bara dialekten som är gnällig i Eskilstuna”.

Det är sant att det ibland finns grund i dessa påståenden. Förändring väcker oro och inte alla invändningar grundar sig på samhällsnytta. Men att göra denna inställning till en generell sanning är både förenklat och farligt för demokratins legitimitet.

När invånarna i ett bostadsområde reagerar starkt handlar det väldigt ofta om en djup lokalkännedom som tjänstemän och politiker i stadshuset helt enkelt saknar. De boende vet hur trafiksituationen ser ut på morgonen, var barnen faktiskt leker och vilka grönområden som gör området levande. Deras engagemang är inte ett hot mot utvecklingen, det är en resurs.

Genom att avfärda protester som misskommunikation missar man viktiga demokratiska verktyg för att säkerställa att besluten faktiskt har en lokal förankring. Det skapar en klyfta där boende känner sig maktlösa inför beslutsfattarna, vilket i sin tur göder misstro mot det politiska systemet i stort. Kommunen måste sluta se alla invändningar som pedagogiska misslyckanden och istället fråga sig: Tänk om de boende faktiskt har förstått förslaget helt och hållet, men ändå tycker att det är ett dåligt beslut för deras närområde?
Vi måste våga tänka om och bygga upp nya, starkare former för medborgardeltagande. Demokrati kan inte bara vara någonting som inträffar vart fjärde år vid valurnorna – det måste vara en levande process i vardagen.

För att stärka lokaldemokratin och ge Eskilstunaborna en rimlig chans att påverka sin närmiljö vill vi föreslå åtminstone tre konkreta verktyg:

Inför medborgarbudgetar: Låt de boende själva få lägga fram förslag och rösta om vad en del av skattepengarna ska användas till i det egna närområdet – oavsett om det handlar om upprustning av en park, ny belysning, en cykelväg, ett farthinder eller en mötesplats för unga och äldre.

Lokala och tidiga samråd: Vi vill se återkommande, lokala samråd redan vid lokaliseringsutredningen, där dialogen handlar om områdets behov framåt och inte bara om att godkänna ett redan färdigt förslag.

Lokala omröstningar: Vid större projekt inom en specifik stadsdel eller bygd bör möjligheten till lokala omröstningar finnas. Det ger ett tydligt besked om var majoriteten i det berörda området faktiskt står. Samtidigt måste vi skapa bättre system för att fånga upp invånarnas förbättringsförslag och ge fler möjlighet att ta del av de förslag som skickas in för att se det generella stödet.

Genom att flytta fokus till det lokala kan vi minska ogenomtänkta synpunkter från utomstående, och istället uppmuntra varje individ att fokusera på hur det egna området kan förbättras eller bevaras.

Låt oss sluta betrakta protesterande Eskilstunabor som okunniga eller bakåtsträvande. Låt oss istället se dem som vad de faktiskt är: engagerade medborgare som bryr sig om sin stad, sitt hem och sin stadsdel. Det är dags att börja lyssna på Eskilstunaborna på riktigt och ge oss invånare den demokratiska makt vi förtjänar över vår tillvaro.

Skriven av Jesper Ek, Eskilstunaborna! (E!) Johan Mets, Eskilstunaborna! (E!) Linus Åman, Eskilstunaborna! (E!) Morgan Pettersson, Eskilstunaborna! (E!)